Ledare. Andreas Gustavsson.

2018-01-04 03:00

Snart går något sönder

Jag hoppas att du inte missat när Dagens ETC granskar 1 000 svenskar som tjänade mest åren 2008–2016 (inräknat både inkomst från arbete och kapital). Det finns saker som är särskilt anstötliga.

Som att de behöver en ynka timme för att dra in motsvarande en undersköterskas månadslån.

Som att de nästan fördubblat sina inkomster efter finanskrisen.

Som att de – 0,01 procent  av befolkningen – tjänade 51 miljarder kronor år 2016. 

För att jämföra med något greppbart är det mer än vad regeringen i år lägger på sjukvårdspolitik.

Vad är problemet? fräser marknadsliberaler av det slag som kallar varje försök att, exempelvis. begränsa vinster i välfärden för en attack mot den fria företagsamheten. Enligt dem ska vi jubla när Sverige slår rekord med 187 miljardärer. För rikedom sipprar nedåt. Leder till konsumtion, skapar fler arbetstillfällen.

Men sanningen är att Sverige, och en mängd andra länder, sedan decennier upplever ett trendbrott. Samhället blir inte längre mer jämlikt utan mer ojämlikt. Nu är situationen akut. På riktigt akut, som i att vi närmar oss en brytpunkt. 

 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


 

Ett samhälle klarar inte hur mycket som helst. Det handlar om att det är orättfärdigt att ett försvinnande litet antal människor äger så mycket. Det handlar om en attityd till det gemensamma, uttryckt genom föraktfull självtillräcklighet – "Vad fan får jag för pengarna?" – och extensiv skatteflykt. Det handlar också om vilka reaktioner som kan väntas när politiken misslyckas förhindra priviligierade, parallella verkligheter. 

Ja, det handlar om demokrati.

Egentligen borde det räcka med vår senaste granskning. (Eller en tidigare granskning som visade att svenska miljardärer betalar mindre skatt än vanliga arbetare, sett till procent av inkomst.) Men här är ytterligare tre varningsklockor som alla förmedlar att något har tillåtits gå alldeles, alldeles för långt i global skala. 

• De tre rikaste i USA – Bill Gates, Warren Buffett and Jeff Bezos –äger tillsammans mer än halva landets befolkning, alltså 160 miljoner amerikaner. Tre individer har ansamlat en förmögenhet som överstiger den hos 63 miljoner hushåll. Detta enligt rapporten "Billionaire bonanza", som i höstas släpptes av tankesmedjan Institute for policy studies, som samlar data från Forbes (som listar de rikaste i USA och i världen). Då, mitten av september, ägde trion drygt 2 000 miljarder kronor. Sedan dess har Amazon stigit kraftigt på börsen. Vilket betyder 150 nya miljarder, framför allt till Jeff Bezos. Det faktum att 0,0000009 procent av befolkningen äger mer än 50 procent av befolkningen berättar om klyftor som har försatt USA i "moralisk kris", menar tankesmedjan. Ingenting tyder på att den är på väg att lösas, tvärtom, Donald Trumps skatteförslag kommer att koncentrera ännu mer kapital till de allra rikaste.

• 2016 kom Oxfam med en rapport som visar att att åtta personer äger lika mycket som halva jordens befolkning. Tillsammans förfogar de över nästan 4 000 miljarder kronor. Tänk hela Sveriges bruttonationalprodukt.

Jag skrev om det där, om curlade miljardärer, om hur detta kluster av extremt gynnade nu drar ifrån alla oss andra tack vare politiska beslut, som att avskaffa både förmögenhets- och arvsskatt. Det är ingen slump att några blivit så rika. Ja, Jeff Bezos är innovativ entreprenör vars verksamhet linjerar med omställning till ny teknologi. Men han hade inte blivit rikast om det inte vore för den avreglering av finansmarknaden som sondmatat fram kapital, som sedan används för att generera ännu mer kapital.

• Börsen är miljardärernas dopade biceps. Men om det kommer en ny krasch? Ingen fara, för den rikaste skärvan av mänskligheten var återhämtningen ögonblicklig. Den betalades nämligen kollektivt av alla andra, som – via staters tillskyndande – bidrog till enorma stimulanspaket. Och nu fortsätter alla vi att skapa förutsättningar för maximal förmögenhetskoncentration. Vad tror du att dina pensionspengar gör just nu?

23 procent, så mycket rikare blev de 500 rikaste i världen förra året, enligt Bloombergs miljardärsindex. Ökningen var 8 200 miljarder kronor. Tänk hela Sveriges bruttonationalprodukt, tänk sedan dubbelt upp. Nu har de nästan 44 000 miljarder kronor. Tänk – grovt räknat – Tysklands bruttonationalprodukt plus Frankrikes bruttonationalprodukt.

Spekulationsekonomin trotsar tyngdlagen. Rikedom sipprar inte nedåt, den forsar uppåt. Franske ekonomen Thomas Piketty konstaterar i "World inequality report" att 27 procent av den globala förmögenhetsökningen sedan 1980 har tillfallit den rikaste procenten. Idag står gruppen för en femtedel av inkomsterna. 2050 kan det vara en fjärdedel.

Ojämlikhet är inget naturtillstånd. Politik kan vara aktiv fördelning. För ett par år sedan konstaterade Thomas Piketty att låg skatt för rika inte ökar produktivitet och ekonomisk tillväxt. Marginalskatt för rika kan läggas högt utan att övriga drabbas av det. 80 procent, föreslår han.

Eller börja med kapitalinkomsterna. 

"Det har varit en exceptionellt gynnsam tid att äga kapital i Sverige de senaste 20–30 åren". säger nationalekonomen Daniel Waldenström (som arbetar med Piketty). 

Pengar som alstrats ur pengar. Där finns motorn som driver fram obscen ojämlikhet. Ta de 1 000 som tjänar mest i Sverige. 2016 kom drygt 90 procent av deras inkomster från just kapital, visar vår granskning. Tillsammans står de för en femtedel av totala kapitalinkomsterna i Sverige. 

Varför inte progressiv skatt? Istället för dagens strama 30 procent oavsett om du tjänar några tusenlappar på att sälja av en fond eller många miljarder på att låta ditt kapital systematiskt föröka sig.

Politiker måste våga tänka tanken. (Och en nyckel är att fördjupa samarbeten mellan länder, för annars är risken uppenbar att miljardärerna flyttar sig från skatteparadis till skatteparadis som en omättlig gräshoppssvärm.) Det är inget alternativ att ingenting göra. Passiviteten är förbluffande. 

Varför är det inte fler som förstår vilka konsekvenserna kan bli av att välja bort utjämning? Jag menar, den mest lojala affärspressen – Financial Times med flera – inser att ojämlikhet på denna nivå är ett direkt hot mot dels kapitalism som ideologi (ej problem), dels demokrati som system (problem).

Extrem ojämlikhet är farlig. Den skadar människor. Den skadar dessutom människors tilltro till politikens kapacitet att reparera det som slitits itu. Särskilt när den slutna förmögenhetsfesten slår följe med generella försämringar eller nedsatt ekonomisk/social rörlighet.